Vårt levnadssätt idag skiljer sig stort från den arkaiska erans. Det finns fortfarande möjligheter för anden att resa sig och återvända, men de yttre och inre förutsättningarna samt själva processen är lite annorlunda än förut. För att bättre förstå detta bör man vara medveten om följande:

Lärjungens väg har flera karaktäristiska stadier: sökandet, resan på vägen, intagningarna och till slut att komma fram. Hur går dessa till idag?

Idag är det inte längre de andliga mästarna som väljer ut vilka de ska vidarelämna kunskaperna till, utan när själen är tillräckligt mogen så börjar uppvaknandet. Människor som lever i materian kommer senast vid livets mittpunkt (mellan det 41:a och 43:e året) att ställas inför ett val, och deras livs återstående delar kommer att påverkas i grund och botten av om de svarar på ett jordligt eller andligt sätt på den stora frågan: varför finns det lidande?

Det är naturligtvis möjligt att stiga in på den andliga vägen tidigare än så. Idag väcks de flesta människorna av en omskälvande upplevelse som tvingar dem att söka svar på sina plågsamt brännande frågor. Så börjar sökandet.

Vad det gäller vägen dagens lärjungar tar så måste vi ha några faktorer i åtanke, vars frånvaro försvårar jobbet med de andliga lärorna och förmågan att göra framsteg. Bakgrunden till, och det centrala i de esoteriska lärorna har alltid varit av religiös natur. Förut var också tiderna sådana att Guds närvaro och lagar var självklara för alla, där den stora delen av samhället trodde på ett liv i eftervärlden, där folk visste om den andliga världens existens, och där det fanns gott om ritualer och präster till hands för att hjälpa till med att bota människornas själsliga problem. Dessa religioner var givetvis väldigt olika, långt ifrån perfekta, men de hade utomordentligt stöttande energimönster ur den esoteriska lärjungens synvinkel.

Idag saknas denna grundläggande stöttepelare. Lärjungen måste kämpa för sin andliga upplysning i en värld där stenhård materialism härskar – där hon visserligen inte blir bränd på bål men även i bästa fall betraktas som en mentalt störd person. Det finns inga stöttande energimönster här, snart inte ens i kyrkorna. Det finns inga mönster för att lösa själsliga problem, och detta är en av den nya lärjungens allra första uppgifter. Det medför ytterligare svårigheter att det nästan inte finns några lärare, mästare, som står vid sin lärjunges sida hela vägen och hjälper till med hennes utveckling. För en lärjunge är hennes mästare en oerhörd ”energikälla” och säker tillflykt, även i de hårdaste skolorna.

Dagens lärjungar kan alltså inte räkna med följande: stöd från samhället, stöttande energimönster och själsliga problemlösningar från den religiösa sidan, pur upplärning av en upphöjd mästare, lärlingskamrater som hon kan dela sina upplevelser med, som förstår henne och som hon kan hjälpa och få hjälp av. Till råga på detta så får hon, när hon har nått en viss nivå av insikt, inte respekt från sin omgivning (som i det klassiska systemet), utan gör klokare i att inte berätta för någon om sina upplevelser eftersom de då lätt kan hänvisa henne till psykiatrikliniken. Men kanske den största bristen: lärare och en andlig gemenskap som vet vad enhetens värld är, därför att de redan lever i den! Så hon måste kämpa framåt i största möjliga motvind och kan endast luta sig mot den gudomliga vägledningen och mot sig själv. De yttre ledstängerna har försvunnit, lärjungen är idag in i det yttersta tvungen att söka sin mästare i sitt inre, och att inombords bygga upp sin andliga gemenskap och värld som hon inte längre kan hitta i sin omgivning. Detta är grunden varpå de livshändelser läggs som tar över en mästares lärande roll – utan förklaringar och vägledning.

Vägen börjar med sökande även för dagens lärjungar. På grund av yttre händelser eller inre spänningar uppstår oro i människan som lever och sover i polaritetens invanda värld, i den kollektiva transen. Hon hittar inte sin plats och känner att någonting är fel, hon kan inte förstå vad det är. Det finns fall där det är yttre händelser som utlöser krisen, men inte alltid nödvändigtvis. Låt oss till exempel tänka på Buddhas liv, hans födelsenamn var Siddharta och han levde i livets soliga sida: han var rik, hade vacker fru och familj, han hade inte ont om någonting. Inga tragedier drabbade hans liv. Ändå öppnades hans ögon en vacker dag, han såg det mänskliga lidandet och kunde då inte längre leva på sitt gamla sätt. Han ville veta varför lidandet fanns och hur man kunde befrias från det. Så han lämnade sin familj och rikedom och började sin vandring in i det okända för att hitta svaret.

Här börjar den andliga utvecklingen, det är så den vardagligt medvetna människan förvandlas till en sökare. Sökare, därför att hon söker svaren på livets viktigaste frågor. Inte bara på orsaken till lidandet, utan även på den verkliga meningen och målet med det mänskliga livet. Och sökandet varar tills ett slutgiltigt, lugnande svar och lösning hittas. Sökaren hittar enligt resonansens lag det som hon just är i behov av. I allmänhet så tar hon ett steg fram när det gäller att lära känna, att upptäcka sammanhang, eftersom hon måste bearbeta allt detta, och placera det i sig själv. Den andliga världen ser till att förse henne med möten med människor och bekantskaper som lämpar henne, och i början ser hon det som slumpmässigt, men inser sedan att hon har att göra med det inevitabla. Om hon är uppmärksam så inser hon att hon blir ledd av en osynlig andlig mästare, och att hennes livs händelser döljer lärdomar om henne själv och om världen.

Lärjungarna idag hittar snabbt någon modern esoterisk inriktning som till och med kan missleda dem – men även det är en del av vägen. Om de inte uppmärksammar att de har kommit vilse och mistsiktet om sitt slutmål, så vinner de inte inträde, deras ande reser sig inte, deras medvetande vidgar sig ej, utan de bara stampar på samma ställe, fast i någon föreställning. Ju mer de hittar sin inre ledning, ju bättre de kan följa sin intuition, desto mindre känner de ett tvång att hänge sig till en specifik riktning som utropar sig själv som ”den enda och uteslutande rätta”.

Vid sidan om alla dessa svårigheter har lärjungen möjlighet och chans till att uppleva en inre polskiftning: att rikta sitt medvetande från den materialistiska världen mot den andliga. De sanna antagningarna sker idag, i vår kultur, inte genom organiserade ritualer utan profant: i vardagen. Antagningsproven är livshändelser som sökaren dagligen stöter på: de inre rädslorna, begränsningarna, mänskliga svagheterna som hon måste brottas med på samma sätt som dåtidens kandidater.

Men ingen får låta sig nedslås över svårigheterna som ackompanjerar vår nutid! Eftersom vi lever i en polariserad värld, så är det enligt lagarna så att ju djupare medvetandet har sjunkit i materian, desto högre kan det resa sig ur den. Detta vill jag betona, att man måste, även under de tunga förhållanden som råder idag, avancera framåt på sin väg, därför att den andliga världens mästare håller oss i handen, leder oss, om vi är uppmärksamma på dem. Min personliga övertygelse är att man ur det här tunga, mörka läget kan resa sig väldigt högt, mot en klar tillvaro!

Lärjungens stora steg kan – från ett sovande tillstånd till uppvaknandet – sammanfattas enligt följande:

1. Det sovande tillståndet, när hon helt och hållet lever i den materiella världen och identifierar sig med sin kropp.

2. Uppvaknandet: det här kan vara något omskakande, en speciell upplevelse, vad som helst som chockerar, och varpå frågan ställs: ”Är det här allt det mänskliga livet har att erbjuda? Handlar det bara om att äta, dricka, arbeta och avla avkommor?” Det är då hon anar att det kan finnas något utanför den synliga, materiella verkligheten.

3. Krisens tillstånd: när marken försvinner under ens fötter. Den gamla världen fungerar inte längre och den nya har ännu inte formats. Hon försöker att återställa det gamla systemet (det materialistiska synsättet), men utan framgång. Det finns ingen återvändo. Hon vaknar i detta spända läge och inser, att verkligheten är mycket bredare än hon någonsin hade trott.

4. Hon anar vad målet är, och arbetar flitigt på att nå dit. ”Jobbar på sig själv” för att frigöra sig från sitt materiella fångenskap så att hon kan lyfta sig mot den klara tillvaron. Det här är än lång och hård kamp.

5. De inre förvandlingarna löser upp egot, hon tar steget över polaritetens gräns och knyter sig närmare och närmare mot sitt Gudomliga Jag.